Föregående sida

Bonde- och borgarförsvaret under den danska tiden

Den nödvändiga förstärkningen av Gotlands försvarskrafter under krigstid löste Kristian IV genom att anlita öns egen befolkning. Han försökte i Danmark på flera sätt skapa en nationell krigsmakt, dels genom att låta kronobönderna sätta upp soldater, dels genom utskrivning av ungt folk på landsbygden, huvudsakligen till fästnings besättning, och dels genom att för lokalförsvaret använda bondeuppbåd och borgarbeväpning.

 

 

Lantvärnet

Redan 1609, före kalmarkrigets utbrott fick länsmannen Bostrup Gjedde order att mönstra allt folk i staden och på landet. Borgarbeväpningen var ingen nyhet. Den hade utan tvivel medeltida anor. Efter sjuårskriget (1573) gavs order om att borgerskapet skulle mönstras årligen och hålla sig med vapen. Borgerskapet var säkerligen fullt medvetet om sin skyldighet att försvara sin stad även om bestämmelserna om årliga mönstringar kanske inte alltid iakttogs. Ett slags borgargarde fanns emellertid även efter kalmarkrigets slut organiserat i Visby med egna officerare. En mösterrulla från 1639 visar en manskapsstyrka på 350 man, som var ordentligt utrustade efter råd och lägenhet

 

  Kapten Jörgen Bonsaus kompani Kapten Mads Strelous kompani

Summa

Kaptener 1 1 2
Löjtnanter 1 1 2
Fänrikar 1 1 2
Sergeanter 3 3 6
Korpraler 3 3 6
Trumlagare 3 5 8
       
Rotar med rotmästare och manskap beväpnade med:
Pik och harnesk 5 14 19
Hillebard 10 15 25
Långbössa 9 10 19
Musköt 140 147 287
       
All personal hade dessutom sidogevär. Rotarna var troligen indelade efter bostäderna, de var inte lika stora och de olika vapnen inte jämnt fördelade.

 

Bondeuppbådet var emellertid tydligen något nytt. Eftersom det inte fanns några andra soldater än slottets besättning behövdes bönderna för landsbygdens försvar. I en förnyad order om mönstrint 4/3 1609 anbefalldes också noggrann vakt vid hamnar och stränder, därvid behövdes särskilt personal som hade hästar. Alldeles ovana vid hamnvakt var allmogen inte. Den hade sedan gammalt skyldighet att dagligen hålla två man på vakt vid varje hamn. Detta torde dock inte så mycket ha varit militär utan snarare tullbevakning, eftersom denna skyldighet 1618 ersattes med en särskild skatt som tillföll hamnfogdarna. Allmogen befriades då från all vakttjänstgöring utom "vid krig eller annan allmän olycka". Bönderna var naturligtvis oövade som soldater och saknade kunnigt befäl. Bostrup Gjedde insåg detta och begärde 1611 sex kunniga soldater som instruktörer för bönderna, han avsåg antagligen en för varje sätting. Iden godtogs, men kungen ansåg att Gjedde självkunde anställa lämpligt folk på Gotland och låta bönderna betala avlöningen. Inga vapen delades ut, en del av allmogen hade förmodligen egna skjutvapen, eftersom efter krigsutbrottet 1611 sändes 2 tunnor kornkrut till Gotland för bönderna räkning. De skulle betala det med 2 skilling dansk för pundet.

 

Bondeuppbådet blev emellertid en institution, som tillgreps vid ofred. Sålunda anlitades allmogen till vakttjänst när Danmark ingrep i trettioåriga kriget, länsmannen Falk Lykke begärde nämligen 1626 att få vapen till lantfolket, Det är inte troligt att han fick några. Nästa år anbefalldes inom hela Danmark mönstring av allt vapenfört folk i städerna och på landet mellan 18 och 55 år med egna vapen.

Manskapet skulle indelas i kompanier och förses med officerare av folket och för övrigt lyda under länsmannen. Varje härad, på Gotland hör detta ha motsvarats av ting eller sätting, skulle ha en larmplats. Strandvakter skulle utsättas och vårdkasar (Iandbaal ) anordnas. Vid varje strandvakt skulle det finnas två man till häst för att vid behov kunna underrätta officerarna och länsmannen. I januari 1628 förnyades denna order till den nye länsmannen Jens Høeg, som fick i uppdrag att försvara Gotland med gott "landeværn", särskilt på de ställen där landstigning kunde ske. Han skulle om möjligt ta ut officerare bland folket och underrätta konungen om det inte gick. Därefter tycks det danska bondeuppbådet ha fått en fastare organisation med egna kaptener inkvarterade på landsbygden.

I ett cirkulärbrev i januari 1634 påtalas att officerare över lantfolket i Danmark och på Gotland tagit sig rättigheterutöver den bestämda avlöningen, och detta skulle rättas till. Något senare samma år hade två kaptener på Gotland, Willum Dundej och Christen Fritzen klagat över att de inte kunde reda sig med sin årslön av 60 slette daler och en bondgård, och de tillerkändes då ett lönetillägg av 5 tunnor råg och 5 tunnor korn om året därför att de haft stort besvär att lära bönderna att skjuta med gevär och annat. Härav synes framgå att allmogen vid denna tid då och då sammankallats för övningar. Bondeuppbådet fick i varje fall göra tjänst under kriget 1643-45. Genom en order, daterad 24/11 1643, till länsmän på öar och kustlandskap anbefalldes mönstring av bönderna häradsvis. De skulle ha egna vapen. Två dagar senare utgick befallning att bönderna skulle hålla vakt vid stranden och sätta upp vårdkasar. Om något fientligt uppträdde skulle bålen tändas och folket göra mesta möjliga motstånd.

 

 

Det "Gothlandske Rytteri"

I september 1624, således kort före inträdet i det tyska kriget kom kung Kristian IV själv till Gotland. Dessförinnan hade emellertid ett kompani, ungefär 150 knektar, avsänts dit för att avvisa fientliga anfall. Kanske var denna uppgift mera en förevändning för att ha tillgång till pålitligt krigsfolk under konungens besök, kompaniet stannade inte länge utan sändes snart till Tyskland. Redan tidigare hade emellertid åtgärder vidtagits för att sätta upp en liten truppstyrka på Gotland. Strelow berättar: "Aar 1621 begyntis it Compagni skulle holdis som war Landet oc Byen en stor skade os affbrek". Uppgiften är utan tvivel riktig men årtalet felaktigt. Länsmannen Christoffer Uhlfeldt fick nämligen 1623 på våren i uppdrag att anställa 80 banderolryttare på landet och 10 i staden. Därvid skulle han försöka få så många danskar som möjligt. Det finns dock anledning att tro att Uhlfeldt misslyckades med värvningen och att andra vägar måste sökas. När länsmannen på Bornholm sommaren 1625 begärde folk till "Slottets och Landets defension og Exercitie" påpekades för honom att på Gotland underhöll stad och land sin egen garnison på 50 soldater, ryttare nämns inte. Därmed förhöll det sig så att Holger Rosencrantz, som på hösten 1624 sändes till Gotland med en undersökningskommission, även hade till uppgift att underhandla med bönderna om uppsättande av 50 soldater och med borgerskapet om 10 - 20. I januari nästa år var avtalet klart. Bönderna åtog sig att hålla 30 soldater, borgerskapet 10. Nu fick länsmannen order att skaffa vapen till manskapet och att värva ytterligare 10 så att hela antalet blev 50. Dessa sistnämnda avskedades dock efter krigets slut 1629 såsom alldeles onödiga. Men de övriga fanns kvar. Dessa hade en lön av 6 slette daler som betalades direkt av allmogen och staden. Dessutom skulle de ha inkvartering, vilket naturligtvis ledde till en hel del klagomål särskilt från borgerskapet sida. Det är anmärkningsvärt att instruktionen till Rosencrantz sade att dessa soldater skulle användas vid hamnarna och att anföra allmogen vid landets försvar. De skulle således ge stadga åt bondeuppbådet. Stadens soldater fick användning på slottet och förmodligen togs också åtminstone en del av landssoldaterna dit. Bönderna klagade nämligen senare över att de skulle hålla garnison där. Det var inte fråga om yrkesfolk utan väpnad allmoge. Utom detta och borgargardet i Visby var försvaret av Gotland utan tvivel "slätt försett". Enligt avlöningslistan fanns på slottet endast 1 "vagtmester", 1 arklimastare och en bösseskytt. Därtill bör ha kommit stadens 10 och landsbygdens 30 soldater. Det är emellertid tydligt att de 40 knektarna inte kunde räcka till överallt. Allmogeuppbådet liknade förmodligen det på Bornholm, som gjordeuppror mot svenskarna 1658. Om dess organisation berättar kyrkoherden i Kräklingbo Hans Endislöv, att en del av bönderna tjänstgjorde som ryttare och en del som fotfolk. Befälet fördes av två landskaptener och under dem fogdar och domare som ryttmästare och löjtnanter. Endislöv kom till Gotland 1631 och bör ha varit väl bekant med dessa förhållanden. Hans uppgifter bestyrkes av den förut nämnda skrivelsen om två kaptener som avlönades av landsbygden och en annan skrivelse där hamnfogden i Burgsvik, Nils Christenssen kallas "Ritmeister oufver det Gullandske Rytteri". Det gotländska försvaret blev inte satt på prov. Gotlands öde avgjordes nu som så många gånger förr vid förhandlingsbordet, denna gång i Brömsebro. (Källa: A-102)

 

 

 

Under occupationen 1676 - 1679

Gullandske Bataillon Även känd som Gotlandske eller Visbyske Bataillon 1676 Martin Bertelsen (Barthold). Uppsattes i början av juni 1676 av infanterimanskap från Kongens Livregiment, Dronningens Livregiment, Prins Georg och 2. Sjællandske. Bataljonen upplöstes i september 1679, när danskarna lämnade Gotland. Uniform: 1676 röda jackor med gult foder, grå byxor.  Manskap och korpraler hade röda jackor med grönt uppslag medan de flesta underofficerare hade bruna jackor med svarta uppslag. Några hade bruna jackor med grå uppslag och grå byxor.

   

Gullandske Ryttere   1676 Martin Bartelsen Uppsattes av Amiral Niels Juel med 3 kompanier i juni 1676. Upplöstes 1679. Uniform: 1676 erhöll Bartelsen 2,000 alnar gult tyg och 1,600 alnar röd filttyg (för uppslagen) till sina trupper, både infanteri och kavalleri.

  

Gotlands tre inhemska kompanier.

Tre lokalt uppsatta kompanier bestående av 600 man vardera. 

 
 
 
 
_________________________________________________________________________________________
                            

Kopiering från denna sida är enbart tillåtet för privat bruk. Annan användning skall godkännas av sidansvarig.

Copyright © Gotlands Försvarshistoria och Gotlands Trupper / Sidansvarig Kjell Olsson.

                            
Till huvudsidan                    Kontakta sidansvarig