Föregående sidaa

Bondekavalleriet 1700-1721

Kavalleriet var liksom infanteriet på Gotland enrollerat, dvs, att den var uppsatt och rustad av det gotländska allmogefolket. Styrkans storlek växlade något men huvudsakligen bestod den av ca. 270 man, befälet inräknat. Chef för kavalleriet var kaptenen Fredrik Sturtzenbecker, tillika chef för de gotländska ståndsdragonerna. Emellertid hade Sturtzenbecker inte så mycket med kavalleritruppen att göra, utan han överlät det mesta av kavalleristyrkans skötsel och verksamhet på sin ställföreträdare, fänriken Fredrik Melitz. Melitz hade god erfarenhet av kavalleri, han hade i ett femtontal år tjänstgjort i diverse dragon- och kavalleriregementen i strid både i Polen och Ryssland.
Det gotländska bondekavalleriet bestod förutom Sturtzenbecker och Melitz av 15 bondeöverofficerare, 5 bondeunderofficerare och ca. 250 man korpraler och gemena. Enligt major Brase, som från och med 1717 var chef för de beridna styrkorna på Gotland, skulle de enrollerade bondeofficerarna mest vara dumma och enfaldiga bönder som inte gick att lita på.
Nu bestod emellertid huvuddelen av befälskadern inte enbart av bönder, utan man hade även lyckats få tag i en del befallningsmän och länsmän, vilka innehade en viss auktoritet vilket var bra då man skulle leda en trupp av enkla bönder och drängar. Nu var dock dessa män inte utbildade till att leda en kavalleritrupp i strid, men de styrande på Gotland fick vara nöjda med de reservbefäl man lyckats skrapa ihop, det var under rådande omständigheter nästan omöjligt att få tag i välutbildade kavalleri befäl. De gemena fick själva rusta sina egna hästar, vilket gjorde att huvud delen av ryttarna red på små gotländska russ. Hästarna var inte snabba men däremot mycket sega och slitstarka. Militärledningen hade nog en del invändningar mot dessa små hästar, men man lät det bero, för man räknade med att en eventuell fiende som landsteg på Gotland inte hade tillgång till eget kavalleri, och då kunde det “ småvuxna ‘ gotländska kavalleriet stå sig väl mot de infanteriförband som man då troligen skulle få möta i en eventuell strid.
Till början var kavalleriet dåligt beväpnade men efter år 1715 var samtliga ryttare utrustade med varsin karbin, två pistoler, värja med gehäng, samt 12 skott till vardera skjutvapen.
Bondekavalleriet var indelat i fem kompanier. Varje kompani bestod av 3 bondeöverofficerare, 1 bondeunderofficerare och ca. 50 man korpraler och gemena. Man försökte hålla övningar så ofta som möjligt, men oftast blev det bara lite vapenexercis på kyrkbacken efter söndagens gudstjänst. Det saknades också erfarna instruktörer som kunde lära ut de riktiga handgreppen på soldaternas vapen, och därför blev utbildningen mycket knapphändig och ointressant, vilket gjorde att bondesoldaterna hellre smet undan än inställde sig till dessa övningar.
Bondekavalleriet var i motsats till de gotländska ståndsdragonerna inte en stående “ truppstyrka, utan de skulle endast samlas vid fara, eller vid en eventuell fientlig invasion.
Den enda gång som bondekavalleriet mötte en fiende var efter den ryska landstigningen på Östergarnslandet år 1717. Då hade en kavalleristyrka bestående av ett åttiotal ryttare under befäl av en löjtnant Granat sänts ut för att rekognosera. Men när de hade börjat närma sig fienden hade dom blivit modlösa och började, den ena efter den andra att ta till flykten. En del av ryttarna hade till och med haft så bråttom att komma från den farliga platsen att de ej hade dragit sig för att rida ner en del av sina egna kamrater. En av ryttarna hade till och med försökt att slå ner löjtnant Granat med sin gevärskolv då han försökt att förhindra den vilda flykten. Den första och även den sista gången som bondekavalleriet mötte en fiende slöt alltså i ett totalt fiasko.
Nu måste man i ärlighetens namn ha i åtanke att de ryttare som deltog i det gotländska kavalleriet inte var några välutbildade kavallerister, utan vanliga bönder och var nog liksom landshövdingen Psilander uttryckt sig mera lämpade att sköta plogen än värjan.

 
 
 
 
_________________________________________________________________________________________
                            

Kopiering från denna sida är enbart tillåtet för privat bruk. Annan användning skall godkännas av sidansvarig.

Copyright © Gotlands Försvarshistoria och Gotlands Trupper / Sidansvarig Kjell Olsson.

                            
Till huvudsidan                    Kontakta sidansvarig