Värnpliktig veterinär m/1917

Veterinärmärke m/1939

Veterinärmärke m/1953-60

Veterinärskista (AM)

Redan under sjuttonhundratalet blev det nödvändigt att förgrena veterinär-yrket i en militär och en civil del. En av de viktigaste orsakerna till detta var arméernas enorma behov av kunniga hästläkare. En militärveterinär kunde snabbare nå framgång och status än en civil.

År 1887 bildades Fältveterinärkåren där samtliga militära veterinärer kom att tjänstgöra. Kåren stod under befäl av en överfält-veterinär och utgjordes av en fältveterinär (med majors rang), 14 regementsveterinärer (med kaptens rang), 26 bataljonsveterinärer (med löjtnants rang) samt 8 veterinärstipendiater (med underlöjtnants rang).

Veterinärtjänst

Veterinärtjänsten skall ordnas så, att sårade och sjuka hästar och hundar snarast skall få veterinärbehandling. De skall skyddas mot köld och dåligt väder.

Veterinärtjänsten i fält omfattar åtgärder för att upprätthålla ett gott hälsotillstånd och god tjänstbarhet hos truppernas och

civilbefolkningens djur och omfattar bl. a:

Veterinär hälsovård: Vård och transport av sjuka och skadade hästar samt upprätthållande av ett gott hälsotillstånd hos förbandens djur.

Hästsjukvård: Omhändertagande, transport och vård av sårade och sjuka hästar.

Veterinärmaterieltjänst: Anskaffning, tillhandahållande, vård, reparation och undanförsel av veterinärmateriel.

Hästersättning: Har till ändamål att upprätthålla förbandens fastställda hästantal och sker vid hästersättningsplatser som upprättas av hästsjukvårdsförbandens hästplutoner. Där ingår ett visst antal ersättningshästar. Tillförsel till hästplutonerna sker genom anskaffning i orten, genom att använda från hästsjukvårdsanstalt friskskrivna eller från fienden tagna hästar eller också från hästdepå.

Veterinärtjänsten ombesörjes dels av de lägre förbandens hästsjukvårdspersonal, dels av hästsjukvårdsförband, som ingår i fördelningens och armékårens underhållstrupper. I hemorten upprättas krigssjukstall och krigsvilostall. Hästsjukvårdspersonalen utgörs av veterinärer och hovslagare. Veterinärer finns vid bl. a varje infanteriregemente, division och kavalleribataljon.

Under marsch får sjuka och skadade hästar den första behandlingen av förbandets hästsjukvårdspersonal. Hästar som inte kan

följa förbandet avpolletteras till hästsjukvårdskompani (i undantagsfall till polismyndighet, kommunal myndighet eller enskild person).

Under förläggning förrättar veterinär hästsjukvisitation. Hästar som kan förflyttas med förbandet ställs i hästsjukkvarter. Övriga avpolletteras som under marsch.

Under strid upprättas regements- (bataljons-, divisions.) förbandsplats för hästar av förbandens hästsjukvårdspersonal. Hästar som efter behandling på förbandsplats inte bör återgå till förbandet förflyttas till av hästsjukvårdskompani upprättad underhållsplats (hållplats, huvudförbandsplats för hästar).

Avpollettering av hästar företas i regel endast av veterinär. Sårade och sjuka hästar som inte kan behållas vid kompaniet (motsvarande) överlämnas för vård till hästsjukvårdsförband eller annat förband. Med häst som avpolletteras skall grimma och grimskaft, filt och filtgjord samt fodertornister med återstoden av dagens kraftfoder. Därjämte skall medföras hästkort och hästavpolleteringssedel.

Kusk (ryttare) skall själv kunna skärpa hovbeslag och lägga första förband.

Chef för högre förband utfärdar i samarbete med civila myndigheter vid behov bestämmelser för besiktning, ympning, blodundersökning, karantänuppställning, smittrening och sanering i syfte att minska smittsamma djursjukdomars uppkomst och spridning samt undanröja verkningar av biologiska och radiologiska stridsmedel och stridsgas på djur. Hästar som kan vara smittförande får inte sammanföras med andra hästar eller uppställas i civila djurstallar. Från fienden tagna eller på annat sätt tillvaratagna hästar skall hållas skilda från övriga tills de genomgått veterinärbesiktning.

(Utdrag ur Soldatinstruktion för artilleriet 1944)

Det verkar som om det på Gotland enbart har funnits bataljonsveterinärer vid Gotlands artillerikår (A 7) från 1900-talets början. När nya stallbyggnader uppfördes vid Korsbetningen byggdes bl. a ett sommarstall av trä för 60 hästar och ett sjukstall av tegel som var isolerad i två avdelningar, för 4 hästar i vardera avdelning samt ett speciellt rum för den tjänstgörande veterinären.

År 1902 antogs Erik Emanuel Arenander vid Fältveterinärkåren och 1904 tillträdde han som bataljonsveterinär vid A 7. Han var född 1870-08-07 i Spånga och död 1934 i Stockholm.

Hans efterträdare tillträdde 1910 och hette Carl Adolf Ahlgren. Han var född 1877-03-27 i Malmö och död 1954-10-24 i Visby. Son till köpmannen Carl Ahlgren och hans hustru Agnes Charlotta Svensson. Gift 1901-10-09 med Ally Kristina Persson.

Han tog studentexamen i Malmö 1897, veterinärexamen 1901, bataljonsveterinär vid Gotlands artillerikår 1910, stabsveterinär vid militärbefälhavaren på Gotland 1916, kaptens tjänsteställning 1919, regementsveterinär Försvarets Veterinärkår 1924, majors tjänsteställning 1932, praktiserande veterinär i Visby.