Arvid Eriksson var under krigsåren rikskänd som ”radiomajoren”. I en fortlöpande serie frejdiga radioföredrag gav han försvarsinformation. Han ingöt mod och tillförsikt i nedslagna svenska sinnen.
Hans program bidrog till att sprida och stärka en nationell, demokratisk och antidiktatorisk anda. Han fick kritik för sin antinazistiska framtoning i radioprogrammen. Eriksson förflyttades från Stockholm och tyskarna jublade över ”Kaltstellung des Radiomajors im Gotland”. Efter kriget blev Eriksson militärattaché i USA bl a för att han var känd antinazist.

Han var egentligen överstelöjtnant. I början av andra världskriget informerade han ofta i radion om försvarsfrågor. Sommaren 1941 efter att regeringen gett tillstånd till transitering av den tyska divisionen Engelbrecht genom Sverige höll han ett föredrag i Skåne. När han kom tillbaka till Stockholm blev han kallad till arméchefen Ivar Holmqvist, som förebrådde honom för hans uttalanden. När Eriksson framhöll att det var hans medborgerliga rätt att uttala sig i denna typ av frågor, hemställde arméchefen att han frivilligt skulle begära inplacering på övergångsstat. Eriksson vände sig då till försvarsminister Sköld och berättade vad som förevarit. Detta stämplades som illojalitet, men efter ingripande av Sköld kunde inte Eriksson utmönstras.

Men det blev inga fler uttalanden i radion. Kort efteråt blev Eriksson kommenderad till Boden, därefter till Dalsland, Skillingaryd och därefter som chef för Gotlands artillerikår 1947-49.