Föregående sida

Konung Birger Magnusson vid Röcklingebacke 1313

Porträtt av kung Birger Magnusson i Sankt Bendts Kirke i Ringsted i Danmark där han ligger begravd

 

Minnessten som restes till 500-årsminnet av slaget:

"Här slogo gutarna Birger Sveakonung år 1313."

Konung Birger Magnusson landstiger i Slitehamn (Vägumeviken) för att utkräva större skatt. Han misslyckas sedan konungens här blivit slagen vid Röcklingebacke i Lärbro.

 

"Konung Birger var ej belåten med den skatt Gotland gaf, utan fordrade större skatt, men Gutarne, som höllo sig vid gamla  öfverenskommelsen, vägrade att betala större skatt än den bestämda.
Konungen ville då med vapenmakt tvinga de stolte Öboarne och gick med en här öfver till Gotland samt landsteg i Slitehamn år 1313. Nordergutarne grepo till vapen och, anförde af sina höfdingar från Duss i Bro och Angelbos i Lärbro, mötte de konungens här på Röcklingebacke i Lärbro. Der stod slaget. Det blef häftigt. En en ström (å), som rann förbi slagfältet, hade färgats röd af blod samt att höfdingen från Angelbos om morgonen före slaget ridit ut från sin gård, åtföljd af tolf svenner, men om aftonen när han kom hem voro endast två qvar, de öfriga tio hade stupat i striden. Konungens här blef slagen och drifven på flykten, han sjelf måste fly för att rädda sitt lif och gömde sig under en hasselbuske, men blef der gripen. De uppretade bönderne ville dräpa honom och hade förmodligen ock gjort det, om ej en sansad och hederlig bonde från Hejnum lyckats rädda hans lif genom att föreställa sina landsmän för hvilken våda de blottställde sig, ifall de sloge ihjäl sin förnäme fånge, ty hans bröder och hans svåger, konung Erik Menved i Danmark, skulle säkerligen utkräfva blodig hämnd för ett sådant mord.

Dessa föreställningar verkade. Birger fick behålla lifvet och fördes som fånge till Visby, der han ingick förlikning med Gutarne och vann ingenting af sin färd annat än förtret och nesa samt erfarenhet af att Gutarne voro ett hårdtaget folk, som ej läto skrämma eller tvinga sig. Skatten förblef vid hvad förut varit vanligt, men Birger slog den redlige dannemannen, som räddat hans lif, till riddare, och hans gård (Riddare i Hejnum) bär, till minne häraf, ännu namnet Riddare."

 

Konung Birger lär, utom detta olyckliga härtåg, besökt Gotland flera gånger särat i Visby låtit uppföra ett fast hus, som kallades "Kalfskinnshuset", af den anledning att kungen begärt af Visby borgare så stor plats i deras stad, som han kunde intaga med ett kalfskinn; detta beviljades och konungen lät då skära ett kalfskinn i smala strimlor och dermed intaga så stor plats, att huset derpå kunde byggas. Birger tog, med gemål och barn, sin tillflykt till Gotland då han, efter brödernes ihjälhungrande på Nyköpingshus, måste fly ur sitt rike, som gjort uppresning mot honom. Det var 1318 eller 5 år efter sitt krigståg till Gotland, han den gången kom dit, nu ej såsom konung i spetsen för en här, utan såsom en biltog och arm man, förskjuten af sitt land. Hur föga kunde han fem år förut ana sådant, eller hans stolte fader, när han, trettio år tillförene, såsom en sträng domare stämde Gutarne att stå till svars inför honom. Den olyckliga konunga-familjen tillbragte tvänne år på Gotland och bodde i kalfskinnshuset, der konungarne, vid sina besök på Gotland, höllo hof innan Visborgs slott byggdes. Med Gotländingarnas bistånd utrustade han tvänne expeditioner af fartyg och krigsfolk för att undsätta sin äldste son, prins Magnus, som af Birgers fiender hårdt belägrades på Stegeborgs slott, det enda fäste, som ännu tillhörde konungen. Båda utrustningarne misslyckades och Birgers drots och förtrogne, Johan Brunke, som sjelf anförde den sednare, blef tillfångatagen och halshuggen utanför Stockholm på den sandkulle, som sedan, till minne häraf, kallades Brunkeberg. Stegeborg måste gifva sig och den unge konungasonen, ehuru oskyldig i fadrens missgerning, måste, såsom ett hämndoffer, låta sitt hufvud falla för bödelssvärdet. Han var då tjugo år gammal och utvald till fadrens efterträdare. Denna tidning krossade föräldrarnes hjertan, och när det förspordes, att riksföreståndaren Matts Kettilmundsson, Birgers hätske fiende, ärnade draga öfver till Gotland för att få konungen i sitt våld, vågade det olyckliga konungaparet ej längre qvarstanna der, utan flydde till Danmark, der Birger dog följande året, men drottningen, född dansk kungadotter, lefde till 1334. (Ur Gotlands land och folk av Snöbohm)

 
 
 

 

 
_________________________________________________________________________________
                            

Copyright © Gotlands Försvarshistoria och Gotlands Trupper / Sidansvarig Kjell Olsson.

Kopiering från denna sida är enbart tillåtet för privat bruk. Annan användning skall godkännas av sidansvarig