Föregående sidaa

Beredskapen på Gotland under kriget mot England 1810 - 1812

 

Efter att Sveige förlorat det Pommerska kriget 1805-07 tvingades Sverige i den påföljande freden i Paris 1810 in i kontinentalsystemet, som var en handelsblockad mot England. Eftersom England var Sveriges största handelspartner uppstod storta problem. Handelsutbytet fortsatte emellertid genom att smugglingen mellan länderna ökade dramatiskt.

Frankrike som tröttnade på den svenska oförmågan och viljan att utestänga England. Sverige fick då den 13 november 1810 ett ultimatum. Inom fem dagar skulle Sverige förklara krig mot England och beslagta alla engelska fartyg som låg i svenska hamnar. Om kraven inte uppfylldes skulle Frankrike och dess allierade förklara krig mot Sverige.

Den 17 november tvangs Sverige att förklara England krig. Några krigshandlingar kom emellertid aldrig att ske mellan länderna. Den 18 juli 1812 undertecknades freden i Örebro.

 

Den 19 juni förordnade Kungl. Maj:t en särskild order för hamnstängning och kustbevakning. Den skulle ombesörja ekonomiska angelägenheter, såsom avlöning, proviants anskaffande och dylikt åt de kommenderingar, som för nämnda bevakning kom att utöver de ordinarie garnisonerna tills vidare underhållas på rikets västra gräns, i Karlshamn, Karlskrona och på Gotland.

Till Gotland sändes för detta ändamål i slutet av juni månad dels en avdelning artilleri, bestående av 7 officerare, 5 underofficerare, 1 spel och 24 man, huvudsakligast från f. d. Finska Artilleriregementet, under befäl av kapten H. von Vicken, dels en fältbataljon ur Kungl. Jönköpings regemente, bestående av 15 officerare, 23 underofficerare, 8 spel och 546 man, under befäl av kaptenen Johan Fredrik de Mare, vilkas trupper ställdes under landshövding Rajalins order. Huvudstyrkan förlades i Visby, med större posteringar i Slite, Östergarn, När, Ljugarn, Rone och Klintehamn samt ett antal mindre platser på ön.
Om hamnstängningen hade Kungl. Maj:t befallt, att "all möjlig foglighet bör nyttjas, så att krigiskt förhållande må, såvitt möjligt är, kunna undvikas", samt förutsätter, "att den i Östersjön varande engelska flottan icke kan hafva för afsikt att företaga något verkligt emot Gotland för att sätta sig i besittning af denna ö och således med en afgjord öfvermakt anfalla den."
Kungens förmodan slog också in, den enda fientliga handling som från engelsk sida skedde mot Sverige var då ett gotländskt handelsfartyg i augusti 1810 uppbringades utanför Pillau avf en engelsk kryssare.

Men genom sinnesnärvaro och rådighet hos gotlandsfartygets befälhavare kapten Ekengren lyckades han återta skeppet och föra henne samt ett antal engelska fångar, i säker hamn. Ekengrens lämnade in en rapport till militärbefälhavaren över händelsen.

 

 

Allerödmjukaste berättelse.

Undertecknad skeppare, som är hemma i Visby och förer ett Handelsmannen därstädes Herr Jacob Lindström tillhörigt fartyg, Galeasen Petter Nielas om 22 lästers drägtighet, hvarmed jag nyligen till Pillau ankommit ifrån Burgsviks hamn, får härmedelst i djupaste ödmjukhet anmäla, att, sedan jag med mitt förande fartyg i följe med ett annat, fördt af Skepparen Eskelund från Gotland, klockan 6 om morgonen den 17:e i denna månad gått ut ifrån Pillau, dit bägge varit lastade med kalk eller packsten, samt till återresarr intagit barlast; så efter vid pass en half timmes segling anlände från en på redden till ankars liggande engelsk fregatt dess med 10 man besatta prejslup, som genom skott nödgade fartygen att dreja bi och hvars befälhafvare, sedan alla skeppsdokumenterna till honom på anfordran blifvit, öfverlämnade, befallde, det fartygen skulle kryssa upp till fregatten och då sådant icke för motvind kunde verkställas, lättade fregatten sitt ankar, seglade emot oss och tog bägge fartygen under sitt lä, hvarpå en officer med en talrikare besättning än förra gången sändes i prejalupen att besiktiga och närmare undersöka fartygen, hvarvid, då han befannt det, som Eskelund förde, vara af mindre värde såsom gammalt och endast af furu bygdt, detsamma genast frigafs, men som han fannt min Galeas vara bygd af ek och i godt stånd, befalltes jag med den åtfölja fregatten, som skedde allt till kl. 2 på eftermiddagen, då jag uti en från fregatten sänd slup hämtades dit och genom svensk tolk tilltalades af chefen, som befallde mig segla till engelska flottans station vid Hangö, och lät sätta tvenne underofficerare och tvenne matroser eller sjösoldater, försedda med två gevär, två par pistoler och fyra sablar, två med skarpa skott fyllda patronkök, jämte nödig proviant ombord på fartyget, som därefter skildes från fregatten och ställde kursen åt Hanö med sydväst vind hela fredagen och följande natten, men sedan på lördagens morgon den 18:e vinden sprungit W. af W. till N. W. med storm, så att flere segel måste refvas och bärgas; så styrdes bidivind norrut till söndags f. m. den 19 :e, då sikte ficks af Borgholms slott på öland, hvarpå vändes sydöfver och kryssades med variabla vindar, under det på eftermiddagen stormen tilltog och bottenrefven i seglen måste intagas, sedan mesan blåst sönder. Måndags morgonen, sedan jag kl. 6 N. O. till O. efter kompassen pejlat Hoburgen på tre mils afstånd, samt lägenheten att rädda fartyget både från stormen och ifrån den hotande faran att blifya uppbringadt, erbjöd sig liksom själf, under det tvenne af de engelska underofficerarne voro åtskilda för att verkställa arbetet i skeppet i anseende till den tilltagande stormen, regntjockan. och då matroserna äfven voro sysselsatta med arbete och åtskilda, fattade jag det beslutet att söka nödhamn under Gotland, då stormen tilltog och jag icke kunde klarera Gotland samt återtaga kommandot. Jag tog i förvar och undangömde engelsmännens gevär och ammunition, hvilket skedde kl. 7 om morgonen, hvarpå jag efter tre timmar eller kl. 10 anlände till Burgsviks hamn och i närvaro af befälhafvaren för därvarande postering af kongl. Jönköpings regemente öppnade luckorna och försatte engelska matroserna i deras förra frihet samt aflämnade allt hvad jag tagit i förvar, liksom ock de engelska underofficerarne, som jag under tiden med höflighet bemötte och underrättade om mitt beslut, till mig på den svenske underofficerns anfordran återställde alla skeppsdokumenterna, som fartyget tillhörde.

Då af denna min berättelse nogsamt kan inhämtas, att jag endast af trängande nöd att rädda fartyget från ett hotande skeppsbrott och från faran att i annat fall därmed uppbringas, måst vidtaga denna enda möjliga utväg till fartygets samt min och besättningens frälsning, vågar jag därföre alra ödmjukast hoppas, det mitt förhållande varder både nådigt och billigt ansedt.
Visby den 21 augusti 1810
D. Ekengren"

 

 
 
 
 
_________________________________________________________________________________________
                            

Kopiering från denna sida är enbart tillåtet för privat bruk. Annan användning skall godkännas av sidansvarig.

Copyright © Gotlands Försvarshistoria och Gotlands Trupper / Sidansvarig Kjell Olsson.

                            
Till huvudsidan                    Kontakta sidansvarig