Föregående sida

Polska upprorsmakaren Łapiński på Gotland 1863

Teofil (Theophilus) Łapiński

f. 1826 i Galizien. d. 24/4 1886 i Lwów

Söndagen den 14 juni 1863 ankrade den danska segelskonerten Emelie af Bogense på den yttre redden i Klintehamns hamn, därifrån debarkerade bl. a. en 37-årig man som var något av en kändis vid denna tid, den polske översten Teofil Łapiński, som var ledare för männen ombord. Samma dag var Gotlands Tidnings krönikör ”Boliwar” på väg hem till Visby efter en fest på landet, skjutsbonden kände sig nödsakad att pusta ut vid Bönders backe och då de diskuterade ditt och datt med personer som de också pustade ut kom en gammal uppskrämd gumma halvspringande uppför backen. De frågade henne om varför hon sprang, efter en stund kunde hon svara och sade åtskilliga gånger ”400 ryssar äro nere på hamnen”. Förundrade frågade de henne hur de såg ut. Hon ville så fort som möjligt gå därifrån och svarade motvilligt ”Alldeles röda från topp till tå”, sen gick hon sin väg. Boliwar med sällskap skrattade åt saken och trodde inte på henne men bestämde sig för att undersöka saken. Snabbt gav de sig utför Bönders backe på väg till Klintehamn

 

Inalles visade det sig at det fanns 88 man ombord varav 8 var sjuka. Inkvartering ordnades genast i Klintehamn, detta gick så snabbt att då landshövdingen gav order om att förbjuda dem att gå iland så var det redan för sent. Klinte kompani beordrades att marschera från Sjonhem till Klintehamn, dit de anlände vid middagstid på måndagen. De utsatte då poster som bevakade båten.

  Natten till måndagen hade överste Łapiński hunnit fram till Visby där han anmälde sig för landshövdingen för att för denne berätta om sina avsikter, men landshövdingen beviljade ingen audiens förrän senare på kvällen. Łapiński nöjde sig med detta. Då han tydligen tidigare hade talat med general Gyllenram förklarade han sig nöjd med detta och återvände till Klintehamn. Men innan översten hade kommit iväg till Klintehamn hade befolkningen i Visby blivit på det klara vilken personen var som hade anlänt dit och anordnat en fest till hans ära på Hotell Gottland. Där blev det åtskilliga skålar, tal och leverop då folk ville visa deras sympatier för polackernas sak. Då han till slut avreste till Klintehamn så reste han under hurra- och leverop. Samtidigt i Klintehamn hade befolkningen bjudit Łapińskis officerare på fest.

Vem var då denne överste Łapiński och varför hade han 88 militärer med sig? Det var för övrigt en multinationell styrka som landade i Klintehamn, den bestod bl. a. av polacker, tyskar, kroater, italienare, fransmän.

I tidningarna hade man en längre tid kunnat följa Łapińskis expedition. De hade en längre tid legat i Malmö.  De hade sedan ombord på den danska skonerten Emelie af Bogense under befäl av kapten Wilken kryssat inåt Östersjön. De anlände den 11/7 till den preussiska kusten något söder om Memel (Klaipēda). Klockan fyra på kvällen landsteg översten med fyra man, alla förklädda till bönder. Två man lämnades kvar vid båten de landstigit med. Łapiński och två man vandrade till närmaste by där de förhandlade med befolkningen om ett större antal skjutsar som skulle föra Łapiński och männen på fartyget till det tre timmar längre bort liggande rysk-polska guvernementet Kowno (Kaunas). Efter att förhandlingarna avslutats återvände Łapiński till fartyget kl. nio på kvällen. Klockan tio satte man ut den större landstigningsbåten, ombord fanns 32 utrustade soldater, den bogserades av fartygets mindre båt där Łapiński själv och tre officerare fanns. Nu inträffade det som inte fick hända, den större båten kantrar och bogserlinan måste kapas. Då blåsten tilltog och vågorna gick höga lyckades man efter stora ansträngningar under en halvtinnes tid bara rädda åtta man, resten drunknade. De överlevande återvände till fartyget. Då blåsten tilltog än mer blev de tvungna att gå till sjöss för att söka någon hamn, där de skadade skulle kunna få vård. Man lämnade kusten också för att expeditionen måste anses misslyckad. Anledningen till den misslyckade landstigningen hade varit att starta gnistan till upproret som skulle frigöra den ockuperade polska nationen.

Ångkorvetten "Orädd"

 

”Strandfynd. I en tysk tidning läses följande underrättelse:

Pillau, 28 juni. I förliden wecka har man å stranden wid Roßitten funnit: en stor båt af furu swartmålad och med en widfästad tågstump, en grå halfylle skjorta, tre gamla söndriga mößor, fyrkantiga och af urblekt rödt kläde med swarta warduks-bräm, några gröna och gula wardukslappar med, af oljefärg målade, namnet: ”Emilie af Bogense”.

Deßa strandfynd synes således hafwa tillhört de af Öfwerste Lapinski’s trupp, som omkommo wid landstigningsförsöket söder om Memel, och utgöra de enda lemningar deraf som hittills blifwit uppgifna.”

 

Den 17/6 beordrade den svenska regeringen ånkorvetten Orädd att gå från Karlskrona till Klintehamn för att återföra expeditionen till England. Kl. 7 på torsdagskvällen lämnade Orädd under kapten Panzerhjelms befäl Klintehamn med Łapińskis expedition ombord, på Gotland lämnades officerarna Jan Cholewa och Ludwik Czempinski, de var för sjuka för att medfölja och vårdades på lasarettet i Visby (nu Helgeandshuset). Men då man läser patientjournalerna från lasarettet framgår det att de var trötta på expeditionen och ville hoppa av.

Sympatierna för Polens sak förblev dock starka på Gotland. Den 23/6 1863 fanns en lista utlagd i Nybergs bokhandel där man kunde skänka pengar till polackerna. Den sista rapporten angående ” Insamlingen till Polackarne” hittas i Gotlands Tidning den 1/10 1863 insamlingen har då kommit upp till Rmt 301 Rdr 27 öre.

(Källa: 604, 605)

I en tidning fanns följande dikt att läsa:

 

Polonia! O du ädla land, du lider !
Du var dock fordom, uti svunna tider

Fritt, sjelfständigt — så det höf’s din trakt —

Så kom förtryckets dolska öfvermakt

Och sargade det ädla bröst: du blödde

Af örnens klor, han sög ditt blod, sig gödde

Uppå din friska kraft — han slöt dig i

Förtryckets bojor, och i barbari.

Du suckade under tyrannens välde.

Du höjde frihetens banér — men fällde

Det för styrkans råa öfvermakt,

Du såg Italien ifrån trakt till trakt

Stå väpnadt; såg det leka frihetsleken,

Du såg det resa sig — den unga eken.

Du stod än lugn fast hvarje fiber skjöd

Utaf entusiastisk frihets glöd.

 

Kring Weichselns sköna stränder snart hörs skalla:

Bort med Ryska oket, bort med alla

Fiendtliga, emot ett Polen fritt:

Med Guds hjelp skall ryssen nog få ”sitt” !

Från slotten höga, och från hyddor låga

I härnad gick hvar man mot landets plåga,

Frihet eller död — dess lösen var,

Med lian mejas hvad som lodet spar.

 

Kossakers vilda horder svärma redan

Uti Polen — mörda, plundra; sedan

Spetsas qvinnor, barn — i lågors haf

Stördas de — O fasansfulla graf !

Så ha’ de härjat nu det arma landet

När dess leder glesna, fyllas bandet

Af nya, friska trupper från det land

Af alla hatadt, ifrån strand till strand.

 

Rublar vet man ju kan under göra:

Dess klang är ljuf äfven i statsmäns öra;

De spela alltid hjelten i det dram

Som föres upp af Österns råa gam.

När tänker Europa att förvandla

Sin liknöjdhet för Polens sak att handla?

Det predikar blott om ”Amnesti”.

Men nya kedjor smidas väl i

 

De tappra söner till den polska jorden

Som kämpar blöder. — Lugn står vestern, norden.

Den polska striden helig, rättvis är,

Sverge ju till ”Österns Jätte” bär

Ett rättvist hat sen Carl den 12:tes tider;

Om den uppträdde nu i strider

Mot Ryssland — Polens sak blef fosterländsk —

Kanske hvar ”Finne” åter då blef svensk.

 

I början av augusti 1863 anordnades en fest i Klintehamn var behållning skulle ges till polackerna, inträdet var 50 öre. Om festen skrevs i en tidning:

 

Festen på Klintehamn.

Den af oß förut omnämnda tillställning wid Klintehamn ”till förmån för Polens ädla och olyckliga Folk” egde rum i Söndags på aftonen uti en för ändamålet lämplig lokal, hwilken war prydd med blomsterguirlander och drapperier i de polska färgerna. På en för tillfället anordnad upphöjd scen förewisades Trenne lefwande taflor, föreställande:

Första Taflan: (Polens förtryck)

Polonia, i sorgdrägt, liggande fängslad med bojor, hufwudet stödt emot högra handen, blicken riktad mot höjden. En skäggig man, af barbariskt utseende, hotar henne med lyftad knutpiska. I bakgrunden en knäböjande moder, sträckande armarne efter sin son, som …det(?) (en koßack, med sabeln höjd mot hennes hufwud) ryckt ur hennes famn, att bortsläpas i fångenskap och slafweri.

Andra Taflan: (Polens frihetskamp)
Polonia, som slitit sina bojor, har rest sig och fattat swärdet, manande till strid för friheten. Polens män, w…ade(?) med lior, pikar, yxor, m. m. swärja wid det höjda frihetsbaneret att segra eller dö. Polens qwinnor, i sorgdrägt, offra sina dyrbarheter för fosterlandets sak.

Tredje Taflan: (Polen befriadt)

Polonia, omgifwen af sitt folk — männen samlade kring frihetsbaneret, qwinnorna, iklädda högtidsdrägt, knäböjande, tacka Gud för tillkämpad frihet och sjelfständighet. En andlig man, höjande korset, lofsjunger Herran. På sidan om frihetshjeltarne synes en slagen fiende, liggande i dödskampen. Segerns Gudinna lagerkröner Polonia, under det Fridens Genier strö blommor wid hennes fötter.

Hwarje tafla, som trenne gånger förewisades, inleddes med declamation, som jewmäl fortgick under andra taflan. Under första taflan afsjöngs polska frihetsbönen och under tredje taflans förewisning sjöngs en basaria ur Mendelsons Oratorium ”Paulus”, med för tillfället lämpade ord, hwilket gjorde djupt intryck på åskådarne så att nästan hwarje öga tårades. Då denna tafla sista gången wisades upplystes den af bengaliska eldar i de polska färgerna.

Tillställningen, som anordnats af badgästerna, wälwilligt biträdde af Klinteboar, lyckades wäl och tillwann sig mycket bifall. Åskådarnes antal utgjordes wid paß 250. Ehuru afgiften war bestämd till endast 50 öre personen, inflöt dock genom öfwerbetalningar, af hwilka en war isynnerhet frikostig, en summa af öfwer 300 Rdr.

Efter slutad förewisning war bal på societetslokalen, derwid de flesta damer och herrar woro kostumerde i smakfulla drägter. Tal och skålar werlades;(?) alla woro särdeles lifwade och tillfredsställde.

Till festen war inbjuden en för tillfället på orten närwarande polsk emigrant, som, då han icke war …tid(?) swenska språket, genom annan person tolkade sin erkänsla för det deltagande, hwarmed hans olyckliga fädernesland blifwit omfattadt.

  

Festen lär ha lockat omkring 250 personer och inbringat något över 300 Riksdaler.

 

År 1878 återvände Łapiński från sin exil i Galizien och bosatte sig i Lvov, där han avled den 24/4 1886. Ludwik Czempinski (han tog sig förnamnet Louis i Sverige) stannade i Sverige och bosatte sig i Malmö där han arbetade som bokhållare. Han blev även medlem i Malmö katolska församling. 1888 flyttade han till Lund där han blev stationsskrivare. Han besökte Gotland minst en gång, han hade då i sinnet att skriva en turistbok om Gotland på Polska. Han drabbades sedermera av psykisk ohälsa och blev någon gång mellan 1898 – 1902 intagen på Lunds hospital. Louis avled den 28/2 1917 i Stationshuset i Lunds domkyrkoförsamling av lungsäcksinflammation. Han gifte sig aldrig.

En annan expeditionsmedlem som bosatte sig i Sverige var kroaten Carl de Shàrengrad, född den 1/11 1834 i Belgrad. Han hade innan han deltog i Łapiński expedition deltagit i Garibaldis fälttåg. Han bosatte sig sedermera i Malmö och blev med tiden hovfotograf. Han gifte sig och fick två barn. Han avled den 24/3 1878 av hjärtförlamning. Släkten finns ännu kvar i Sverige. (Källa: 606)

 
 
 
 
_________________________________________________________________________________________
                            

Kopiering från denna sida är enbart tillåtet för privat bruk. Annan användning skall godkännas av sidansvarig.

Copyright © Gotlands Försvarshistoria och Gotlands Trupper / Sidansvarig Kjell Olsson.

                            
Kontakta sidansvarig