Föregående sidaa

Spaningsradar PS-66 ”Bonsen” (R-236)

Furillen  Rute

I slutet av 1950-talet började Kungliga flygförvaltningen (KFF) och Försvarets Forskningsanstalt (FOA) att studera en ny typ av radar som kunde utföra både luftspaning och höjdmätning samtidigt i samma station (en så kallad 3D-radar). Systemet skulle komplettera de redan befintliga PS-08 och de PS-65 som var under införande genom att överlappa deras spaningsområde på ett annat frekvensband.

Att utveckla en helt ny radar bedömdes bli för dyrt och man koncentrerade sig i stället på att köpa in en redan befintlig radar från utlandet. Westinghouse AN/TPS-27, Hughes STADS-3D, Decca Hydra och Vectris, SNE-RI S-104, CSF RM-494 samt Gilfillan AN/TPS-32 utvärderades och valet föll slutligen på S-104, främst på grund av dess okänslighet för radarstörning. Den totala kostnaden för fem stationer var 50 miljoner kronor. Avtalet undertecknades 14 oktober 1964.

Radarstationen var ursprungligen tänkt att vara transportabel (därav den ibland använda beteckningen PS-66/T) och systemet var därför modulärt med all elektronik fördelad på 20 stycken transportabla plasthyddor. Tiden för uppsättning eller nedtagning var runt ett dygn, vilket bedömdes vara för långt för att vara praktiskt användbart. Samtliga stationer kom därför till en början att placeras i betongbunkrar som skyddade alla delar utom antennen och vridbordet. Samtliga stationer hade dock alternativa grupperingsplatser utan betongbunker. Två av stationerna kom senare att flyttas till nya permanenta grupperingsplatser utan fortofikatoriskt skydd.

 

"Bonsen"

Gotländsk "bons"

Då R46/Kramfors "Renen" avsågs att avvecklas bestämdes att den skulle i stället placeras på Gotland. En samgruppering med R130 (PS-65) på Furillen bedömdes som mest kostnadseffektiv. Den nya strilradaranläggningen 66 (R 236 eftersom R 136 redan var upptaget) byggdes i närheten av PS-65 anläggningen för att kunna betjänas av samma radarförband. Monteringen startade under våren 1985 och överlämnades i början av 1986. Anläggningen var inte fortifikatoriskt skyddad utan hyddorna placerades i ett ”plåtskjul”. En kabelförbindelsen till befintlig radaranläggning på Furillen anlades.

I början av oktober var det dags att starta upp. Säkerhetsläget i östersjöområdet under mitten av 80-talet var mycket spänt. Sovjetiska flygplan förföljde bl.a. civila flygplan. Man lät därför bevaka anläggningen med militär personal ur MKG under de tider ingen verksamhet bedrevs på anläggningsplatsen för att undvika alltför närgången granskning av obehöriga. Anläggningen drevs fram till våren 2005 då avveckling och demontering skedde.

Det operativa namnet blev ”Bonsen” vilket är gotländska för en stor hankatt eftersom den intilliggande mindre stationen (PS-65:an) benämndes ”Katten”. I några år kördes både PS-65 och PS-66 parallellt tills PS-65-systemet togs bort ur flygvapnets organisation. På våren 1997 sändes den militära vaktstyrkan till Rrgc ”Rockan” där man saknade personal. Därmed upphörde den militära verksamheten på anläggningen. Vid nyåret 2000 togs även bemanningen på nätterna bort.

   

Strilanläggning 66 lämnar information om mål på hög och medelhög höjd. Från anläggningen överförs radarinformation via smalbandsöverföring till strilcentraler på fastlandet. Sändaren som var en pulsradarsändare arbetade på S-bandet och hade en klystron som sändarrör, med mycket hög pulsuteffekt. Radarstationen var mycket störresistent med en avancerad störskyddsutrustning. Denna uppgift utfördes av störskyddsoperatören med hjälp av den utrustning som fanns i störskyddsoperatörhyddan (SSOP-hyddan).

 

"SSOP-hyddan"

Störskyddsoperatören hade ett komplicerat arbete. Uppgifter var beroende av störhotet och möjligheter att anpassa radarstationens parametrar till detta berodde dels på växlingar i störhotet, dels av de hjälpmedel han skulle ha till sitt förfogande för sitt kvalificerade arbete.

Indikatorutrustningen utgjordes av två PPI, att A-skop (Oscilloskop) och en elevationsindikator placerad ovanför A-indikatorn.

Den vänstra PPI:et användes för att välja ut den lämpligaste videosignalen med hänsyn till aktuell störsituation. Dessutom visade en avståndslucka på 40 km, reglerbar i avstånd, där den förstorade A-indikatorbilden låg.

Höger PPI användes främst för övervakning av den video som sändes till centralen. A-indikatorn utgjordes av ett oscilliskop typ Tektronix RM 564 med minnesfunktion som användes i analysarbetet (lob- och frekvensanalys).

 
 
 
 
 
_________________________________________________________________________________________
                            

Kopiering från denna sida är enbart tillåtet för privat bruk. Annan användning skall godkännas av sidansvarig.

Copyright © Gotlands Försvarshistoria och Gotlands Trupper / Sidansvarig Kjell Olsson.

                            
Till huvudsidan                    Kontakta sidansvarig