Dråp på Visborgs slätt

Volontär, som nedsticker sin barndomsvän och sårar en annan kamrat. Påskaftonens kväll timade å infanteriregementets lägerplats, Visborgs slätt, en ytterst sorglig händelse. volontären vid regementet G. Lundin nedstack då nämligen med knif sin kamrat volontären vid 5:e komp. n:r 20 Ernst Ludvig Gustafsson, hvilken nästan omedelbart ljöt döden.

Ernst Ludvig Gustafssons Gravsten på Garnisionskyrkogården

Om den beklagansvärda händelsen ha vi vid besök å lägerplatsen inhämtat följande, hvilket delvis vid påskdagen och annandag påsk hållna förberedande majorsförhör - protokollen därifrån äro icke offentliga handlingar, hvarför vi ej kunnat göra anspråk på att få da del däraf - bekräftades af då hörda vittnen men som först vid en kommande krigsrätt i slutet af veckan till fullo blir bekräftadt.

Påskaftonen hade gått, alla andra dagar lika, utom däri, att extra förplägning i form af ägg då beståtts manskapet. En del permitteringar hade ägt rum, såsom vid alla helger, såsom vid alla helger plägar vara förhållandet, och allt var tyst och lugnt i lägret. Ofvannämnde Lundin samt en volontär vid namn Ekman hade emellertid på aftonen visat en smula "suddiga" samt benägna för bråk, särskildt Ekman, som har en lång och ful lista af bestraffningar att uppvisa. De hade, enligt hvad som utrönts, gemensamt skaffat sig ett par liter sprit. och inmundigat åtskilligt af dessa, dock ej mer än att de synbarligen väl kunnat bestämma öfver sina handlingar. Trots att logementskamraterna sökt att  taga allt från den gemytliga sidan och velat afvärja allt bråk hade de två dock stält till så pass oväsen, att dagofficeren ansett sig nödsakad att ge befallning om arrestering af Ekman, som var den egentliga upphofsmannen till oväsendet.

Vid denna order och då en del kamrater jämte korpraler grepo in, greps Ekman af formligt raseri och satte sig till det mest våldsamma motvärn. Mot öfvermakten syntes han dock ej kunna reda sig, men då uppträdde Lundin till hans hjälp. Ekman stod uppklämd mot en vägg, och nu stälde sig lundin med ryggen mot honom och vänd mot dem, som skulle arrestera E. I handen höll han en uppfäld knif, som han svingade mot de angripande, hvilka naturligt nog retirerade, då de sågo mordvapnet glimma mot sig. Då framträdde volontär Gustafsson och försökte att med lömpor (sic) få Lundin att lugna sig. Ty han och L. voro sockenbor och kamrater från barndomen. Men inga föreställningar hjälpte. Då sökte G. att rycka från L. knifven men erhöll själf ett hugg i ena armen. Af smärta böjde han sig då undan, hvarvid L:s i ständig rörelse varande knif träffade Gustafsson i vänstra sidan. Detta generade synbarligen icke G., som ej gaf sig, föränn han såg Lundin afväpnad. Då upptäckte han att blod flöt ymnigt ur såret i underlifvet och ilade ut ur baracken - det var i norra barackens södra ända händelsen timat - för att springande i riktning åt sjukhuset söka läkarehjälp. Men han mäktade ej springa längre än till midten af södra baracken, där han segnade ned och sedan anträffades död. Såret i vänstra sidan hade bifvit hans bane.

Så fort sig göra lät anlände såväl doktor Fries som bataljonsläkare Bolin, men de kunde endast konstatera, att döden inträdt. En under handgemänget med Lundin och Ekman, hvilken senare äfven arresterades, sårad volontär n:r 36 Andersson blef omedelbart förbunden för det erhållna knifhugget i låret och synes ej få framtida men af detsamma.

Vid med Lundin hållna förhör har denne ej velat förneka, att han varit vållande till Gustafssons död, men han säger sig ej minnas något af hvad som händt, enär han vid tillfället var berusad. Många ha dock den åsikten, att han ej var mera berusad än att han bör vetat hvad han gjort. Ekman, som ju har ej så liten del i det timade, synes taga saken lugnt, under det Lundin, särskildt då han konfronterades med den döde, visat stor förtvifvlan.

Den så hastigt bortryckte var född 2 Mars 1881 i Nöbbelöfs församling af Kronobergs län och en duktig, skötsam och omtyckt yngling. Hans baneman, Johan August Lundin, är född 19 Dec. 1883 i samma församling och har endast för smärre förseelser undergått bestraffning.

Att den ohyggliga händelsen väckt allmänn förstämning på regementet är lätt att förstå. Och det var ej blott den påskdagen på half stång hissade flaggan som vittnade om sorgen inom lägerområdet, utan sorg och förstämning lästes i allas anleten.

Å liket, som fördes till militärsjukhuset å Södervärn, har i dag rättsmedicinsk undersökning ägt rum. Att förrätta denna hade af länsstyrelsen förordnats bataljonsläkare d:r C. Bolin. (Gotlands Allehanda 6/4 1904)

"Attest om dödsfall och begravningen hvilken ägt rum å Visby församlings kyrkogård, inkom från Regementspastor H. L. Söderberg d. 15/4 1904. Attest om dödsfall och begravning afsänd till Past. ämb. i Nöbbeled d. 15/4 04."

Den 17 april 1904 dömdes för dråpet volontären Lundin till 6 år och 5 månaders straffarbete. Volontären Ekman dömdes till 10 månaders fängelse.

-------------------------

Ernst Ludvig Gustafsson. f. 2/3 1881 i Ryd Norregård, Nöbbele församling, Kronobergs län. d. 2/4 1904 omkr. kl. 22.30 i Visby sf. (Visborgs lägerplats) av dråp, sticksår. Begravd den 12/4 1904 på Garnisonskyrkogården å Visby norra begravningsplats. Hemort: Visby sf. (Ryd, Nöbbele församling, Kronobergs län). Volontär nr. 20 vid 5:e stamkompaniet Kongl. Gotlands infanteriregemente  I.27

Han var son till hemmansägaren och småskolläraren Gustaf Svensson f. 1842-07-13 i Nöbbele, † 1917-05-09 i Nöbbele, Kronobergs län av sjukdom i andningsorganen. Gift 1871-06-23 med Christina Petersdotter f. 1839-01-15 i Nöbbele, Kronobergs län, † 1929-07-21  i Nöbbele, Kronobergs län av ålderdomsavtyning. Ernsts syskon: Carl Ossian f. 1874-04-03 i Nöbbele. Per Wilhelm f. 1876-04-06 i Nöbbele. Linnéa f. 1878-06-10 i Nöbbele. Vilhelmina f. 1885-07-20 i Nöbbele. † 1886-02-06 i Nöbbele.

Modern (från Kärrsbacke under Kärr) gift 1:a gången 1863-07-12 med Carl Johan Pålsson f. 1839-08-25 i Nöbbele (från Gödadal under Torp). De bodde i torpet Kilen under Kärr. Skilda, "var förekallade kyrkorådet 1865 derföre att de egenvilligt öfvergifvit hwarandra".  Han erhöll arbetsbetyg till Stockholm den 7/8 1865. Han emigrerade 1868-04-17 till Norra Amerika.

(Källa: "Excerpter ML")

Vid 10-tiden i går kväll (fredagen den 1/1 1908) råkade en konstapel vid artilleriet och ett par infanterikorpraler i gräl med hvarandra inne å stadshotellets kafé. Orsaken till grälet, som tog sådana former, att polis måste tillkallas, lär särskildt ha varit, att man å ömse sidor fann det vapenslag bäst och ärorikast, till hvilket man själf hörde. Korpr. n:r 17 Nilsson på 4:e komp. var särskildt oregerlig. En distinktionskorpral sökte lugna honom och få honom att aflägsna sig, hvilket ej lyckades. Hunna fram till länsresidenset, dit en hel hop människor följde efter, fann sig polisen föranlåten att anhålla ofvan nämnde Nilsson, den distinktionskorpralen ej fick bukt med, samt korpralen n:r 10 Ahlström, likaledes vid 4:de komp.. Äfven ett par andra personer, som ej kunde lugna sina upprörda känslor, blefvo anhållna, men lösgåfvos snart.

Tumultet, som räckte vid pass tre kvarts timme, innan allt åter blef  lugnt, hade lockat mycket folk till platsen, ehuru det hela ej var något att göra synnerlig affär af.

(Gotlands Allehanda 2/4 1908)  (Källa: "Excerpter ML")

Pennalism å Fårösund? Från Lindesberg telegraferas till Stockholms-Tidningen: En volontär, anstäld vid Fårösunds detachement på Gotland, har i bref till sina föräldrar i Lindesbergsorten skildrat den pennalism som för närvarande råder vid detachementet i fråga. Tidningens korrespondent har fått taga del af bref från volontären i fråga och citerar därur: ”De i höst till Fårösund anlända 13 rekryterna ha af sina äldre kamrater och underbefälet af manskapet utsatts för allehanda trakasserier och obehag. De äldre bruka anordna så kallad krigsrätt, inför hvilken rekryterna en i sänder få stånda till ansvars. Bäst de stå där inför Pontius Pilatus, ryckes ynglingen af en bakomstående kamrat omkull. Vidare få de klifva upp på manskapsskåpet och sitta där i timtal under de äldres skratt och hån. Den som ej lyder villigt, undfägnas med kompaniprygel. (Gotlands Allehanda 21/11 1911)  (Källa: "Excerpter ML")

Simulerade drunkning och rymde. Vid 3-tiden i går morgse påträffades å stranden vid Tingstäde träsk en del kläder som tillhört volontären vid Gotlands infanteriregemente n:r 18/9 Westergaard (Josef Emanuel Wästergaard). På en lapp, som W. lagt ofvanpå kläderna, hade han förklarat det vara sin afsikt att begå själfmord genom att dränka sig. Man anstälde efterforskningar med det resultat, att den förmente omkomne anträffades iklädd civila kläder vandrande på väg till Slite, där han ämnade taga hyra å något fartyg och bege sig till sjöss. Han fick nu i stället bege sig till häktet å Visborgs slätt, dit han inkom i går afton och där han får afvakta dom för rymningsförsök. Han har förklarat, att han vid tillfället varit onykter och icke riktigt vetat hvad han gjorde. Han är gift och bördig från Gotland. Målet mot Westergaard har redan utagerats, i det att han idag af schefen för regementet för rymningsförsöket ådömts disciplinstraff af 6 dagars sträng arrest. (Gotlands Allehanda 1/8 1912)  (Källa: "Excerpter ML")

Rörande fortsatta förhandlingarna vid fältkrigsrätten i Tingstäde är följande att anteckna:

Bataljonsläkaren, doktor E. Aréen hade som bekant angifvits af sjukvårdkorpralen vid 3:dje bataljonens stab Ragnar Nilsson, för förolämpning mot krigsman i tjänsten. Af hvad som vid förhöret framgick hade denna blott bestått däri att han en gång, då N. mycket nonchalant besvarat en af honom framstält fråga, hade kommenderat denne i gifakt. Nilsson hade äfven angifvit doktorn för det han, innan han var i besittning af konstitutorial, iklädt sig löjtnants rang och värdighet. Af allt framgick, att Nilsson inte ansett sig ha någon skyldighet att lyda doktor A. han hade tydligen gått i den naiva tron att doktorn varit en vanlig värnpliktig, Nilsson däremot var korpral och alltså hans öfverordnade. Han tycktes ännu vid förhöret inte riktigt kommit ur de funderingarna.

Hvad beträffar det af Nilsson gjorda påståendet, att doktor A. iklädt sig löjtnants värdighet för tidigt, hade N. så mycket mindre befogenhet att härutinnan göra några erinringar, som hvarken bataljonschefen eller regementschefen haft några anmärkningar mot doktor A. rörande en dylik sak.

Målet öfverlämnades, och handlingarna i detsamma skola tillställas krigshofrätten, som har att i detsamma ge utslag.

Slutligen hade Nilsson, som förut varit dömd för försummelse under utöfvandet af sin tjänst, nu upprepade gånger gjort sig skyldig till samma förseelse och dömdes härför enl. 144 § strafflagen till tio dagars vaktarrest. (Gotlands Allehanda 10/10 1914)  (Källa: "Excerpter ML")

Vid fältkrigsrättens fortsatta handlingar i går uppsköts till 11 dec. målet mot värnpliktige n:r Gunnar Gottfrid Jonsson, som den 21 november på kvällen å en af stadens gator illa tilltygadt och knifskurit andra konstapeln Elias Wedin, för hvilket tumultuariska uppträde vi förut i en notis redogjort. (Gotlands Allehanda 5/12 1914)

(Källa: "Excerpter ML")

Ett obehagligt uppträde tillstälde en korpral vid infanteriet ute vid östra järnvägsstationen i går afton. Han hade, berusad som han var, insomnat på en bänk, och då han af tjänstgörande banvakten väcktes med tillsägelse att aflägsna sig, rusade han på denne och misshandlade honom. Det blef en skarp brottning mellan de två, men under tiden tillkallades genom tillskyndande personer ett par poliskonstaplar, hvilka togo hand om den våldsamme korpralen, som i förbigående sagdt vid tillfället var i uniform, och buro honom ned i polisfinkan, där han fick kvarstanna till i förmiddags.   Banvakten har gjort anmälan om saken, som för korpralen torde medföra obehagliga efterräkningar. (Gotlands Allehanda 5/12 1914)  (Källa: "Excerpter ML")

Ett obehagligt uppträde mellan fyra berusade artillerister och några civila ynglingar ägde vid 10-tiden i går afton rum vid Söderport. Artilleristerna skola utan minsta anledning ha öfverfallit de civila, och det påstås att det dragits både knif och svångrem under drabbningarna. Tillskyndande militärpatrull tog hand om tre af de våldsamma artilleristerna och förde dem i förvar, under det att polisen lade vantarna på den fjärde, som fick öfvernatta i polisfinkan.

(Gotlands Allehanda 8/12 1914. I tidningen står det felaktiga datumet 9/12 1914)  (Källa: "Excerpter ML")

Till två månaders fängelse dömdes i går af fältkrigsrätt korpralen Erik Edvardsson, som olofligt undanhållt sig från krigstjänstgöring å Fårösund.

En månads fängelse ådomdes värnpliktige Ivar Vilhelm Eklund för det han underlåtit att i behörig tid inställa sig till krigstjänstgöring.

Slutligen voro värnpliktige signalisterna Johan Sigfrid Johansson och Hans Rikard Vretblad stälda till ansvar för fylleri, Vretlund förklarades häktad och målet mot Johansson uppsköts till 5 febr. (Gotlands Allehanda 30 januari 1915)

Militära uppträdanden höra nu mera till ordningen för dagen, eller rättare kvällarna. Särskildt utmärka sig därvid de hit förlagda kavalleristerna för ohyfsadt och bråkigt uppförande. Senast igår kväll hade polisen ett styft arbete med att afstyra upprepade slagsmål, som bråkmakare från härvarande kontingent af Skånska dragonerna voro i färd med att tillställa. Den patrull af kavallerister som promenerar omkring i staden tog därvid i en del fall kamraternas parti. Såväl civila personer som infanterister öfverföllos af kavalleristerna. Flottans folk, som vi i måndagsnumret hade anledning att ta i uptuktelse, visa åtminstone lystring och en viss hyfsning vid polisens tillsägelse, men kavalleristerna (och äfven ofta artillerister) genera sig icke för att måka gräl med ordningsmaktens upprätthållare. Då vår polis har annat att göra än att se efter berusade och bråkiga kavallerister, vore det förvisso på sin plats, att befälet vidtoge effektiva åtgärder för åstadkommande af en förändring till det bättre. Som det nu är, bör det ej längre få fortgå. Att i nuvarande allvarstider militären uppträder på ett sätt som måste ådraga dem allmänhetens klander och motvilja, det är sannerligen ej alls att rekommendera.

Vi ha f. ö. gunås såvisst tillräckligt med inhemska slynglar utan att sådana behöfva importeras utifrån. Så till exempel utmärkte sig igår afton en nyligen från h. allm. läroverket på ett år relegerad yngling på nytt genom att med ett följe af kumpaner öfverfalla och misshandla fredliga vandrare på väg söderifrån in till staden. Saken är anmäld för polisen och torde alltså få sitt efterspel inför rådhusrätten. (Gotlands Allehanda 22/12 1915)

(Källa: "Excerpter ML")

De militära gatuuppträdena upprepas nu dagligen. Denna gång är det den här förlagda kavalleritroppen, som ånyo varit framme, och gårdagen var för dem en riktig bemärkelsedag. Förutom att de drogo omkring på gatorna under skrål och oväsen, ofredande mötande personer, togo ett par af ungherrarna sig före att tvinga sig in vid en sluten sammankomst i Templet Mikael, som har sin lokal vid S:t Hansgatan. Där tilldelade de en som ordningsman tjänstgörande mobiliserad artillerist flera slag i ansiktet. Denne måste söka sig väg genom ett fönster ut på taket och därifrån in till en familj som underrättade polisen. Innan denna hann ankomma hade bråkmakarna emellertid dunstat. Den öfverfallne ynglingen eskorterades af polisen ut till stabskvarterets stall vid Kajsarporten, där han fick stanna öfver natten, enär han ej vågade sig hem till kasärnen. Vid sin hastiga flykt förlorade både hatt och kappa.

Enligt polisens uppgift är det kavalleristerna som i grunden äro orsaken till de gatuoroligheter mellan militär, hvilka inträffat här, på sista halfåret särskildt ofta. Det förefaller underligt, att icke vederbörande kunna uträtta något för att råda bot på eländet. Som det nu är, vågar snart ingen gå ut på gatorna om kvällarna, allra minst en dam, då man när som helst riskera att bli antastad och förfördelad, för att inte säga misshandlad af halffulla kavallerister, som dock alltid äro nyktra nog att kunna smita undan för polisen. Det finnes ordentliga personer äfven bland kavalleristerna; vi sågo fyra af dem vid nykterhetsdiskussionen i söndags i kyrkosalen intresseradt följa diskussionen. Men de ordentliga äro tydligen ej i majoriteten, och därför: något måste göras. (Gotlands Allehanda 3/2 1916)

(Källa: "Excerpter ML")

De af artillerister och dragoner mot till Visborgs slätt om kvällarna hemvändande permitteradt manskap föröfvade öfverfallen upprepas i större eller mindre skala kväll efter kväll. Ofredandena pläga börja redan inne i staden, merendels då biografernas förställningar sluta, och på gatorna intill dessa lokaler. De egentliga öfverfallen begås senare utanför Söderport, med förkärlek i trakten af elektricitetsverket på Södervärnsvägen, där de täta häckarna erbjuda goda gömställen, och där man vid behof kan i hast retirera in öfver järnvägen österut.

I fredags kväll hade en del infanterister beslutat gå i sällskap hem för att trygga sig mot öfverfall på en och en följden blef att strax utanför Söderport bar det ihop till fullkomlig batalj med månget blodvite.

Osäkerheten på vägarna söderut om kvällarna tyckes taga den art, att vederbörande borde lägga någon hämsko på de vilda krigaresinnena med hänsyn till allmänheten, om man icke gör det till infanteristerna. Något gammalt "groll" tyckes ej vara orsaken till de upprepade oordningarne, ty flera af de öfverfallne äro alldeles nyligen anlända till ön och veta sig ej ha fiender här. (Gotl. den 25 mars 1918)

Ett mindre slagsmål ställde i går afton en artillerist till vid Donners plan, där han gick till anfall mot en korpral vid infanteriregementet. Denne fick några slag så att blodvite uppstod. Den något överförfriskade artilleristen togs om hand av polisen och inburades, varefter saken rapporterades till artillerikåren, där rättvisa kommer att skipas. (Gotlands Allehanda 3/6 1924)  (Källa: "Excerpter ML")